Vem trodde jag kunde bli någonting?

Blomma ut från all skit omkring

Familjen har största betydelsen

Musiken är som en sidovinst

Jag sitter på soffan och skriver rim

Min kvinna bredvid är gravid med min

Lilla bebis i magen ett bevis på min

Teori; det går att få nya liv

Men jag minns nog knappt en tredjedel

Var en skräckfilm men ingen dvd

18 år efterlyst tv3

19 år nästan död ghb

I tio år varje dag tbc

Snabba liv, gta, tv-spel

Men du kan inte pausa, tvungen att dansa

Med vargar, panka, pundiga, arga

Samma känslor äger oss alla

Kedjereaktioner får käglor att falla

Krossas som flaskor emot grå asfalt

Bitar av själar som blivit till aska

Där vi brukade brinna, jag blickar

Uppåt och ser unga änglar som vinkar

Emot mig här nere ifrån sina himlar

Dem brukade säga att dem ville försvinna

Livet och döden rimmar

Däremellan har jag en mening att fylla

 

Alla vill fly i fiskebyn där vi bor

Heroin och glamour

Hoppar över minor under vita skor

På min station

Här behövs ingen bok  jag kan läsa livet ord

I blicken på folket, bitterhet, ångest

Men också stolthet!

Hör skratt ifrån barnens bollspel på planen

En till tonåring jagad och tagen av lagen

Konstapeln som skyddar dem rika barnen

På fina barer med dyra vita vanor

Dem springer avenyn i ett kolarejs

Bland vakter som eyeballar med anabola-fejs

Hon kom för att festa som en båstadgrej

Men stan kan förstöra en småstadtjej

Nu är hon flickvän till gangstrar, strippar ibland

Dansar i klackar för cash till att sniffa

Främlingar säljer sin själ för att titta

På fitta, fast dem redan ser en i spegeln

Snubben på toppen inkasserar degen

Ingen heder, det är pyramidspelets regler

Pirayor simmar på botten och  blir fiskade

Har varit både offer och förtryckare

Till jag tog mig loss och lyckades

Samma stad men det känns som jag flyttade

 

 

 

Tack kära lyssnare och läsare för att ni gör det möjligt för mig att leva på det sätt jag drömt om att göra sedan jag var 11 år gammal, med kreativitet som yrke. Jag gör alltid mitt bästa för att återgälda detta genom att lägga mitt hjärta i musiken jag ger ut.

Vintern börjar avta men det är fortfarande fett kallt ute och fingrarna håller på att ramla av, varje kväll förbannar jag mig själv för att jag glömt handskarna hemma trots att min tjej tjatat på mig halva morgonen om att ta med dem. Jag fryser i den här världen, såväl fysiskt som själsligt och musiken är mina handskar när det kommer till den spirituella kylan. Den värmer mig ända in i hjärtat och det är min förhoppning att kunna beröra er på samma sätt.

Som ett tack för ert stöd ger vi er en gratis mp3:a i väntan på nästa singel och plattan som äntligen fått ett fast datum. Den här låten har legat och skräpat i studion snart ett år men jag kände att den trots sin dåliga ljudkvalite var värd att släppas. Hoppas ni tycker detsamma.

Ladda ner mp3 här:

Vic Vem – Värme (med Zandile Zulu)

Text: Vic Vem

Produktion: Zandile Zulu

Omslag: Benny Cruz

Mix: Parham Pazooki

 

 

Svåra minnen, vilsna, åren av ilska.
Sårade vingar

Tårar på vackra kinder
Ärr i den varma blicken

En flicka, som inte fick vara barn
En kvinna, som ville hitta tillbaks

Till drömmen om ett lyckligt hem
Trygghet och riktiga män

Smärta, för djup att förtränga
Hopp, för ljust för att vända
Hjärta, för varmt för att stelna
Stolt i sin kamp för att leva

Hennes skönhet viskar..
Att den som söker hittar
Kärleken i hennes ögon är nycklar
Till en framtid där ödet är lycka!

En krigarinna som kämpar för liv
Spränger bojor där hon fängslats en tid
Snart är hon äntligen fri,
modiga ängel..flyg!

 

Konstnär: Janeken Montoya

 

 

 

Sista dagen på en intensiv vecka, vill tacka alla som kommit på workshopsen, publiken och artisterna som gjorde Urban Night till en fantastiskt kväll samt mina kompanjoner som lägger sina hjärtan i att arbetet med min skiva, vi kommer närmare målet varje dag. En del saker har hänt som jag känner behöver tas upp, den första gäller Urban Night. För er som inte vet är det ett event för ungdomar på Världskulturmuseet, i Torsdags var det premiär för i år och jag arrangerade samt hostade. Vi hade en fantastisk kväll med stor publik, massa kärlek och inte ett bråk så långt ögat når. Göteborgs ungdomar visade att hiphop lever i högsta grad och varenda artist höll hög kvalite, vi körde också en raptvävling där konkurrensen var hård och alla deltagare hade ett eget unikt uttryck som de dessutom kunde backa upp med skills. Med andra ord lyckades vi med att göra vad kommunerna säger att dem vill, vi tog förorten in till staden och ungdomarna spred själva kärlek och kunskap genom att använda sig av sina talanger för att ge uttryck åt sina känslor. Detta är något samhället borde backa upp, right?

På grund av ovanstående blev jag fett irriterad när vi såg hur polisen kört upp tre!! piketbilar och parkerat precis utanför museet för att markera sin närvaro. Dessutom var det hela vägen till nästa hållplats fullt av såväl unformerade som civila poliser som stoppade och förhörde kidsen på väg hem efter spelningen. Jag gick ut till en av poliserna, presenterade mig som arrangör och frågade hur det kommer sig att dem har ett sådant pådrag utanför ett kulturevenemang för yngre tonåringar. Svaret jag fick var att han och och hans kollegor arbetar i nordöst (Bergsjön och Angered) och att många av “deras” ungdomar var här idag, därför hade dem bestämt sig för att komma förbi och som han uttryckte det “visa att de var på plats och säga tjena”. Detta gjorde mig tvärarg av flera anledningar, jag kommer att gå igenom dessa nedan:

1. Jag blir arg som en människa: jag arbetar varje dag med dessa ungdomar i olika kreativa projekt. För många av dem är enda gången dem ens kommer in till stan när dem har en spelning eller något som har med musiken att göra. Jag vet själv vad det gör med ens självkänsla att leva i utanförskap och känna sig annorlunda. Meningen med dessa arrangemang är förutom musiken i sig att ge ungdomar ett sammanhang och alternativ till gängen och drogerna de har runt sig. Att visa att dem är precis lika mycket värda som alla andra jävla medborgare. Poliserna förstör detta för oss när dem följer efter ungdomarna in till stan och markerar sin närvaro såhär tydligt, hur skall du kunna känna dig som en del i samhället när du som femtonåring får poliseskort in till stan och övervakas av civilpoliser på ett drogfritt musikarrangemang? Vad poliserna gör här är att plantera segregation, utanförskap och vilsekänslor i ungdomarna ännu djupare än det som redan finns där.

Jag har varit kriminell till livsstilen och klagade inte över att polisen var på mig då, det var ett val jag gjort och vi båda visste spelets regler. Av erfarenhet och kunskap kan jag med säkerhet säga att det inte fanns någon realistisk misstanke om brott som berättigar tre piketbilar utanför entrén till Urban Night, det är rena trakasserier. Som människa blir jag arg och ledsen över att se vuxna trakassera och mobba barn och dessutom få betalt av staten för att göra det.

2. Jag blir arg som arrangör. Vad ger poliserna rätt att sprida oro och dålig stämning på mitt arrangemang som jag slitit för att få ihop när det i marknadsföringen tydligt framgår att det är ett ungdomsevent mot droger, våld och gängbildning? Hur kommer det sig att poliserna inte står utanför någon av klubbarna på avenyn där kokainet flödar bland vuxna, straffmyndiga människor?

3. Jag blir arg som skattebetalare, missförstå mig inte jag är ingen ängel och Gud vet att jag knappast har betalat mycket skatt gentemot vad jag kostat samhället. Men idag lever jag rätt och kämpar för att få det att gå ihop för mig och min familj trots skulder till kronofogd och inkasso. På varje spelning, workshop och jobb jag gör dras en saftig summa till skatt. Att dessa pengar går till att betala lönen för uppskattningsvis 25 poliser som använder sin arbetstid en Torsdagskväll till att mobba oskyldiga 14-15 åringar gör mig arg. Det är fortfarande våldtäktsmän, mördare och pedofiler som går fria, våra gator badar fortfarande i heroin och jag varje år förlorar jag en eller fler barndomsvänner till denna drog. Ändå väljer polisen att sätta in stora resurser på att övervaka ett ungdomsevenemang där det redan finns ordningsvakter och inga rapporter om problem att kommit in istället för att göra sitt egentliga jobb? Jag blir arg på dessa skeva prioriteringar.

Naturligtvis har jag min syn på hur systemet i grund och botten är designat och inget av ovanstående förvånar mig. Jag har skrivit det enkelt och tydligt för att alla skall förstå det och någon förhoppningsvis kommer att tänka till. Glöm då inte att ägna en tanke till de papperslösa medmänniskor som flytt hit i hopp om ett bättre liv men jagas av polisen i Stockholms tunnelbana för att utvisas. Låt dessa tankar växa i ditt huvud och bli till handlingar. Det är bara med handlingar vi förändrar saker, just därför tänker jag inte ägna det här mer tid utan fokusera på att sprida kärlek och fortsätta med alla fantastiska projekt jag fått äran att jobba med.

Vill avsluta på ett positivt sätt så jag lägger in lite bilder på några av Gbg’s unga, tunga emcees från Urban Night kvällen. Ni ger mig hopp!

 

 

 

Dem senaste tre veckorna har utan tvekan varit bland de mest omtumlande i mitt liv. Jag har blivit exponerad för en ny dimension av att leva och tackar Gud för det. Efter en tuff graviditet och 18 timmars förlossning kom min son till världen för drygt två veckor sedan. Jag kan inte beskriva känslan med ord hur mycket jag än vill, ni som är föräldrar vet. Kärleken jag känner när jag tittar på honom är något inget jag varit med om tidigare kommer i närheten av. Naturligtvis blandas kärleken med en massa andra känslor, tacksamhet, rädsla, panik, stolthet och styrka är bara några.

Efter att ha bevittnat en förlossning kommer mitt sätt att se på min tjej och alla världens andra kvinnor för den delen aldrig att bli detsamma igen. Sättet min drottning kämpade på och smärtan hon utstod gjorde att jag själv nästan svimmade i förlossningsrummet. Hon själv var relativt lugn och fokuserad, hur hon gjorde vet jag inte och kommer nog aldrig att förstå. Allt jag vet är att varenda machosnubbe jag känner däckat av smärtan inom första timman.

Folk frågar mig om att få barn förändrar mitt sätt att leva, om jag skall skaffa ett “riktigt jobb” nu och lägga ned musiken? Ledsen att göra er hatare besvikna men det där är inget alternativ. Om det är något som motiverar mig ytterligare att följa min dröm och kämpa för det jag tror på är det min sons ögon. Med andra ord kommer jag inte att lägga ned med musik, skrivande eller ungdomsarbete. Däremot kommer jag att vara ännu mer fokuserad och målinriktad, jag vill ge min son ett bra liv. För att han skall få det behöver han en pappa som mår bra och en pappa som mår bra är en pappa som gör det han vill. Jag har efter 17 år fått möjligheten att göra det nu, att jag skulle vända om finns inte på kartan.

I övrigt håller vi på att finputsa på albumet som nu är redo att skickas till mastring vilket datum som helst. Vänta er att min officiella debut “Vilkorslös” droppar nu i början av våren, efter drygt två års arbete och ett tiotal uppskjutna deadlines håller det äntligen på att hända. Jag har verkligen lagt mitt hjärta i den här skivan på ett sätt jag aldrig vågat göra innan. Den är min första kreativa skapelse jag kan säga att jag är nöjd och stolt över och kan stå för till hundra procent.

Förutom jobbet med skivan är det mycket ungdomsgrejer just nu. Min organisation “Mer än ord” skickar i samarbete med Pantrarna 11 ungdomar till Spanien på en utbytesresa nästa vecka. Själv är jag kvar i Göteborg och håller i workshops inom rap och skrivande på Världskulturmuseet under sportlovet.

Vi är också stolta att kunna erbjuda ungdomarna i vår stad ett fett gratisevenemang på alla hjärtans dag. Respekt till Ali som myntade konceptet Urban Night, nu har jag fått äran att ta över och nästa vecka kör vi premiären. Flyer nedan:

 

Vad gott det känns, jag är blond och svensk

Och har vänner från varje kontinent

Den blågula flaggan har många nyanser

Därför den börjar att bli så vacker

Göteborg min stad där hela världen bor

För min själ har det varit som en lärobok;

Såg hur folk ville  ge sina barn ett bra liv

Dem tvingades fly ifrån  hat och krig

I sitt hemland och Sverige sålde vapen dit

Men ni beter er som dem valt att komma hit?

Jag vet inte varför ni väljer att vara

Stela, slutna, stängda, svala

Men nu börjar  det  klarna

Ni vill väl att alla skall vara likadana

Lika galna, jag fattar inte än

Nio procent gör nassarna en tjänst

Sätter Åkesson i riksdagen, att ni inte skäms

Han borde inte ens få kalla sig för svensk…KOM IGEN!

Det nya landet där seder blandas

Den fina tanken att vi enas alla

Där smygen rassen som vill se det falla

Han röstar på sd men reser till Thailand

Om en människa flyr ifrån svält och vapen

Var svenska idealen att hjälpa den svage

Tror mina förfäder vänt sig i graven

Om dem såg detta hat över länder och raser

Vi har alla kryddor, jag känner smaken

Men sensmoralen; vi bränner maten

Finns bara ett sätt att förändra saken

Gemenskap är enda svaret

Det är därför jag bajsar snett på din gräns

Min bäste vän Amir han är fett med svensk

Lika svensk som mig bäst du vänjer dig

Vid den lycka och kärlek det skänker mig

Att vandra den plats som är hem för mig

Med så många kulturer här jämte mig

En känslig grej, landet vi är från

Har sex kontinenter: rikedom!

 

Vi letar efter någon att se upp till, en tuffing

Det är smutsigt hur vi trampar ner varandra

För att komma upp till, toppen

Media ritar upp profilen av en brottsling:

Man med mörkt hår men  visst är det konstigt

Under tiden rånar ju Fredrik folket

På skolorna, vården, skatten och hoppet

Medan räntan höjs på inkassobeloppet

Vi skapar konst men dem kallar det klotter

Det är därför som min musik aldrig nått er

Jag skulle handla kläder till sonen

Stod i korridoren på H&M igår när jag såg en

Stringtrosa gjord för en nioråing

För barnen vill ju vara som sina idoler

Pedofiler, demoner i en ny världsordning

Våningar upp där dårar klär på sig

Guld och diamanter, ändå är dem billiga

Jag känner drottningar, ingen heter Silvia

Dem hedrar mördare med fredspris och hyllningar

Ställer oss utanför systemet som fyllisar

Ett liv var men  är alla lika värda?

När hela världen styrs av några få rika jävlar

Sätter ekonomiska bojor på fria själar

Men utan bonden…. vad skall politikern äta?

 

Vaknade idag och kände en otrolig tacksamhet för mitt liv, senaste veckan har verkligen visat att hårt arbete ger resultat och flera riktigt feta saker har hänt. Kommer att låta er veta mer om detta så fort jag kan gå ut med det officiellt. Paradoxen; i all glädje känner jag också en stor sorg. Om någon sagt till mig för några år sedan hur mitt liv skulle se ut idag hade jag nästan tyckt att det lät för bra för att kunna vara sant. Min tjej beräknas föda vårt barn när som helst och jag har ett värdigt hem, dessutom fått välsignelsen att arbeta med det jag vill samt känner ett syfte i det jag gör.

Ni undrar säkert varför jag trots allt detta känner sorg? Det beror på att en del av mig är kvar i drogerna och mörkret. Nästan alla människor jag har runt mig idag har jag känt några år eller mindre. Dem flesta av mina gamla vänner är borta, även om dem rent fysiskt existerar kan jag inte se personerna dem en gång var i deras ögon. Tomhet. Jag önskar att ni kunde stå bredvid mig på scenen, sitta med mig i studion och vara en del av mitt barns uppväxt. Ser mig om ibland och tänker att jag är omgiven av främlingar, var är mina vänner som jag delat allt med? Dem är kvar där jag aldrig vill hamna igen.

Har hört från många håll att jag är “falsk” som inte hänger där ute med er längre eller hoppar in i bilen när ni ringer. Min “falskhet” består i att jag värdesätter mitt eget liv och försöker ta hand om mig själv och min familj. Hade inte önskat något mer än att vi fortfarande kunde vara så nära som förr men så länge ni inte värdesätter era egna liv kan jag inte tillåta mig att låta det ske. Det skulle föra mig i graven, döda mig att utsätta mig själv för dem omgivningarna igen. Varför? för att jag känner mig själv och vet mina svagheter.

Däremot finns jag fortfarande här för er. Vet inte hur många samtal med gråtande mammor, bilfärder runt stan för att leta efter vänner som tappat det hela nätter, krigande med soc och avgiftningar för att fixa behandlingar etc. jag gjort. Tyvärr förstår jag att det ligger utanför min makt att ändra något för er så länge ni själva inte orkar. Jag dömer er inte, är fullt medveten om att det lika gärna kunde varit jag som var kvar. Däremot gör det ont i mig att inte få dela det fina i livet med er, för ni är mina bröder och jag älskar er. Den dagen någon av er på allvar ta kampen med  era demonerna finns jag här med allt jag kan ge, jag har inte glömt er.

Skrev den här för ett tag sedan, personen den är dedikerad till kommer att veta det när/om han läser.

Spruckna speglar, spillda drinkar
Släckta stjärnor, cigg som fimpas
Ljus som blinkar, tomma blickar
En skev illusion av lycka..

Min vän du är smart!
Men blind för din egen potential
Du är ett barn!
Istället för vuxen blev du likadan
Som den folk sa du var för till slut blev du van
Vid rollen du gavs,
dem skräpade ner botten på ditt stormande hav,
det är svårt att se klart
Du vet inte vad men du har ett val,
du tror nog någonstans att du är din far
Samma temperament som honom du har,
hans drag, ärr i ditt hjärta utav hans slag
Ärr av den smärta du bar
nu bär du hat även när du är glad
Knark, djävulens slav, du är svag
du är smal när jag ser dig på stan
Du vill dra men jag ger dig en kram,
håller kvar för jag vet var du skall
Du ger dig av, säger att vi hörs någon dag,
är alltid rädd för att få ett nödsamtal
Som säger “det är försent”  du har en fot i din grav,
men du är stark nog att dra din fot tillbaks!

 

Jag älskar dig min bror och kommer aldrig sluta tro på dig. Avslutar med lite musik, lyssna på sista versen den förklarar exakt hur jag känner:

Behöver inte tillägga något när det gäller den här: